Tour De France

Jag är egentligen inte så intresserad av cykelsport, men det händer ändå att jag då och då tittar på Tour De France.
Denna monstercykeltävling som går runt hela Frankrike, och ibland även utanför landets gränser, får nog anses som en av dom tuffaste sporterna på Jorden.
En vanlig dagsetapp är runt 20 mil, och då oftast i "ganska" jobbig terräng.

Det är väldigt fascinerande när man kommer underfund med vilka roller som alla cyklisterna har.
En del är superbäst på att cykla uppför berg, medan andra är specialister på att cykla nedför berg.
Sen finns det dom som är bäst på att cykla tempolopp, dvs när man startar en och en.
Sen har vi specialister som ska försöka rycka sönder klungan och starta utbrytningar, och då finns det naturligtvis även såna som är experter på att förhindra att så sker, och om det inte lyckas, ja då finns det specialister som är perfekt lämpade till att hämta in utbrytningar, eller att gå ikapp och bevaka motståndarna.
Och om dom går bet, ja då kan hela laget samarbeta genom att lägga sig på rad och växeldra, på så vis kan laget nästan hämta in hur stora försprång som helst.

Sen finns det spurtare, dom gör inte så värst mycket väsen av sig under loppen, men när det är 500 meter kvar till mål dyker dom upp, och i det läget är t.o.m lagens stjärnor chanslösa.
Sen finns det - tro det eller ej - specialister som ska föra fram lagets spurtkanoner till en så bra position som möjligt, för att sen själva vika åt sidan och gå i mål som 62;a..

Sen har vi då hjälpryttarna..
Hjälpryttarna vinner aldrig några stora lopp, dom vinner inte ens dom små loppen, deras roll är inte ens att försöka vinna några lopp, utan dom ska göra allt som står i sin makt för att hjälpa någon annan att vinna.
Thats it!
Och "någon annan" är ingen mindre än lagets kapten och stjärna.
Ibland händer det att han får punktering, då ska hjälpryttaren stanna till och erbjuda stjärnan sitt hjul så han kan köra vidare, själv får hjälpryttaren vänta tills det kommer en servicebil, och vill det sig illa kan det ta lång tid. Men för hjälpryttaren gör det ingenting, har han kunnat offra sig för sin kapten - är dagen gjord.
Allt det där "lagspelet" gör att jag tycker att cykelsporten är en fin idrott.
Allt handlar inte om att vinna, iaf inte för egen del iaf!
Det är laget som är det viktiga.

Jag har aldrig varit i Frankrike, och jag kommer nog aldrig komma dit heller, (och jag vet inte ens om jag vill det heller) men det ser ut att vara ett oerhört fint land.
Utsikten är både hisnande och bedårande.

Höga berg och djupa dalar, och längst där nere flyter det oftast något litet vattendrag.
Och mellan trädtopparna skymtar allt som oftast ett gammalt anrikt slott från medeltiden.
Och ett slott i Frankrike, ser verkligen ut som ett slott!

Det är inte som i Sverige, där man knappt ser skillnad på ett slott, ett hyreshus eller en industrilokal..

Den enda som inte tilltalar mig är väl dom Franska byarna.
Pittoreskt tycker säkert en och annan, stenåldern säger jag.
Jag skulle definitivt INTE trivas där! Trångt och jävligt på alla sätt och vis. Blä! ;)

Cykelsporten har dock ett stort problem, och jag behöver väl knappast nämna vilket.
DOPING.
Och det verkar stört omöjligt att få rätsida på problemet.
Fast kanske inte är så konstigt..
När en cyklist ertappas med doping stängs han av ett par år och dyker sedan upp som sportchef för ett stall.. :( Det ungefär som om Ben Jonhson skulle bli tränare för det Kanadensiska friidrottslandslaget!
Knappast troligt, eller hur? Men så fungerar det inom cykelvärlden.
Ska man komma vidare - och bort från dopingen - så måste man nog göra sig av med dom gamla  dopingsyndarna för alltid!

Hej Hopp!